Hold On, Pain Ends
Efter en utekväll inser man vad som är viktigt i livet. Alltså, visst det är kul att festa och sådär, men hela ens liv får inte handla om att söka kickar i alkoholen. Jag har alltid levt livet för att försöka "ta igen" min högstadietid då jag var väldigt utanför, jag ville också bli lika cool som de coola tjejerna. Men det gick överstyr och åren flög iväg och jag insåg inte att jag redan är 21. Eller jag kanske insåg, men förnekade det och levde som en fjortis. Kanske jag borde vara nöjd över de åren jag fått nu som s.k. partygirl, och sluta leva i en fantasivärld.
Partygirl-livet är spännande och omväxlande, men det är väldigt ytligt. Man står på egna ben och har ingen fast punkt, inga riktiga vänner utan bara "fyllekompisar". Jag har varit väldigt självisk och pushat bort människor som kommit för nära, troligtvis en försvarsmekanism. Någon gång måste man inse att man inte kan leva så, alla måste växa upp någon gång.
Jag känner en stark vilja att förändras, att avsluta mitt galna festande och settle down. Ha en normal vardag och slippa känna otillfredsställelse över livet. Om andra kan så kan väl jag också? Utan förändring så kommer jag tvingas leva hela livet ensam, och det är ju inte särskilt meningsfullt. Jag har insett vad som betyder något, vad som är meningsfullt påriktigt, inte bara på ett ytligt plan. Samtidigt släppa allt det självdestruktiva, som jag tidigare sett som en självklarhet. Självdestruktiviteten och festandet är bara ett sätt att slippa hantera sina känslor, att fly från det som gör ont.
Nåja, nu har jag iaf fått ett ordentligt wake-up call. Nästa gång jag får ett förhållande så vet jag precis hur jag bör leva. Å andra sidan var detta mitt första normala förhållande, tidigare har alla mina förhållanden varit rätt dysfunktionella och man har bara festat tillsammans, ganska destruktivt m.a.o. Detta var en helt ny erfarenhet för mig och jag har tagit till mig erfarenheten och förhoppningsvis tagit stor lärdom av det.
Jag har en hel del att jobba med och har haft mycket tid att tänka och analysera. Ett första steg är att hålla kontakten med människor och vara social även nykter. Nu på kvällen var jag ute på en långpromenad, hann gå 40 minuter och sen hämtade Nicke upp mig. Vi har kört runt och även träffat några bekanta på matkis. Helt trevlig kväll och säkert nyttigt att komma ut lite:) Nu ska jag sova och sen ta tag i skolarbeten och gymmet de kommande dagarna. Dags att få en hållbar normal vardag - i längden!
