Imorgon ska jag på ett event/föreläsning om bipolär sjukdom. Jag håller som bäst på och läser Rebecca Anseruds bok Ett bipolärt hjärta. En läsvärd bok som jag rekommenderar!  Det är bl.a. hon som ska föreläsa imorgon så jag passar på och gör lite research. Se filmen här ovan! :)

Det är väldigt fashinerande hur jag känner igen mig i det som beskrivs i boken. Allt från den ena motpolen, som att världen runtom en går alldeles för långsamt, människor talar för långsamt och jag tänker snabbare än jag hinner tala/skriva. Allt är vackert och jag är rastlös och vill uppleva allt och inte missa någon chans till häftiga upplevelser!

Den andra motpolen är depressionens svarta hål där jag gråter bara av svårigheten att välja kläder på morgonen, för att det är så svårt/tungt. Såna dagar kommer självmordstankarna som ett brev på posten. 

För mig svänger detta från dag till dag eller vecka till vecka just nu. Kan vara väldigt förvirrande! Ett tecken på att jag är i en glad period är när jag syns, tex är ute och festar och träffar vänner ofta. När jag är deprimerad försvinner jag nästan, tar avstånd från mina vänner och vill inte träffa någon alls, absolut inte supa. Jag vill bara vara ifred. (som i höstas då jag bara motvilligt följde med ut och festade en gång i månaden, resten av tiden satt jag ensam hemma, ingen skola, inga vänner) Det är de värsta perioderna.

Sen kan ångesten dyka upp i båda perioderna, vilket krånglar till allting rejält. En avancerad vetenskap som jag inte själv förstår mig på. Men så småningom kan jag nog lära mig att hantera svängarna, det är bara så nytt ännu eftersom jag inte haft rapid cycling förut, utan skoven kommit mer balanserat och i längre perioder tidigare.

 

Jag tror att enda lösningen är KBT, men som Rebecca berättar i filmen här ovan, så har hon själv inte fått det ÄN, fastän hon varit sjuk längre tid än mej. Läkarna gör inget annat än slänger mediciner på symptomen. De underliggande problemen är så pass dyra och tidskrävande att ta itu med, så dem struntar man i.