Börja inte med antidepp!

Rubriken kan tyckas lite väl hård, eftersom antidepp kan vara livsavgörande för vissa.Det har hjälpt mig bra i 8 år, men de 4 månader jag nu har upplevt efter att jag slutat med mina SSRI skulle jag helst ha velat undvika. Jag blev ett totalt kaos av känslor, har hoppat från åsikter till åsikter på bara några minuter. Jag har varit instabil och det har även påverkat människor runtom mig. Många har fått lida av mina humörsvängningar. Mina stackars hundar har fått utstå mina aggressionsutbrott och skolan har jag struntat i pga brist på motivation. Ett tag där var jag faktist redo att ta mitt liv, något jag ser tillbaka på med förskräckelse idag, hur tänke jag där??

Jag förstår att det finns folk som tar sitt liv efter att de slutat med antidepp. Man blir nämligen så oerhört förvirrad och man vet inte vem man själv är längre.  Därför vill jag varna folk, börja inte med det om ni verkligen inte behöver det!

 

Jag insåg här för nån vecka sen hur jävla pinsamt jag har betett mig. Liksom vafan, det var verkligen ett uppvaknande. Nu med antideppen ur kroppen så bryr jag mig mer om hur jag uppfattas av andra. Förr struntade jag i allt sånt å gick min egen egoistiska väg. :P Nå, så därför bestämde jag mig för att förändras. Jag har läst massor och försökt lära mig att hantera mina känslor. Tänkte tipsa lite om det här ifall det är nån som är intresserad!

När man får en obehaglig känsla, ångest, ilska eller sorgsenhet tex, så har man två val.

Val 1. Självdestruktiva eller destruktiva handlingar

Man tex vänder ilskan utåt, grälar med folk eller kastar saker omkring sig.  Man kan även bli självdestruktiv och tex skära sig eller använda mat som en försvarsmekanism. Alternativt så super man, tar droger eller röker.

Val 2. Hantera sina känslor på ett sunt sätt

Stanna kvar i känslan, acceptera den och låt den sen gå över. För den kommer att gå över så småningom! :) Vill du påskynda processen så kan du försöka sysselsätta dig med annat. Promenader, träning, musik, avslappningsövningar eller umgås med vänner är en bra strategi.

 

Själv försöker jag numera använda mig endast av alternativ 2 och jag tycker det har gått förvånansvärt bra! Jag är inte längre rädd för min ångest, utan jag lyssnar till kroppen och hanterar saker vartefter de kommer upp. Bara man väl har bestämt sig och blivit medveten om sitt eget beteendemönster är det inte särskilt svårt. :) 

 

 

 

 





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?