Min farfar har dött och lämnat min farmor ensam. Han blev 89 år gammal. Igår var vi till ålderdomshemmet och såg honom ligga i kistan. Sen följde vi efter när likbilen körde iväg honom.

 

Att se allt gjorde att det kändes så verkligt. Jag kan inte låta bli att föreställa mig att om några år är det jag som ligger där i kistan. Om några år är det min begravning som min familj ska planera. Det känns ändå som om det är "värre" när unga personer dör. För när någon är så gammal som min farfar var, så är man ju ändå förberedd på att det kommer hända. Ingen är förberedd när unga människor dör av tex självmord, överdos, mord eller olycka.