Imorgon ska jag på ett event/föreläsning om bipolär sjukdom. Jag håller som bäst på och läser Rebecca Anseruds bok Ett bipolärt hjärta. En läsvärd bok som jag rekommenderar!  Det är bl.a. hon som ska föreläsa imorgon så jag passar på och gör lite research. Se filmen här ovan! :)

Det är väldigt fashinerande hur jag känner igen mig i det som beskrivs i boken. Allt från den ena motpolen, som att världen runtom en går alldeles för långsamt, människor talar för långsamt och jag tänker snabbare än jag hinner tala/skriva. Allt är vackert och jag är rastlös och vill uppleva allt och inte missa någon chans till häftiga upplevelser!

Den andra motpolen är depressionens svarta hål där jag gråter bara av svårigheten att välja kläder på morgonen, för att det är så svårt/tungt. Såna dagar kommer självmordstankarna som ett brev på posten. 

För mig svänger detta från dag till dag eller vecka till vecka just nu. Kan vara väldigt förvirrande! Ett tecken på att jag är i en glad period är när jag syns, tex är ute och festar och träffar vänner ofta. När jag är deprimerad försvinner jag nästan, tar avstånd från mina vänner och vill inte träffa någon alls, absolut inte supa. Jag vill bara vara ifred. (som i höstas då jag bara motvilligt följde med ut och festade en gång i månaden, resten av tiden satt jag ensam hemma, ingen skola, inga vänner) Det är de värsta perioderna.

Sen kan ångesten dyka upp i båda perioderna, vilket krånglar till allting rejält. En avancerad vetenskap som jag inte själv förstår mig på. Men så småningom kan jag nog lära mig att hantera svängarna, det är bara så nytt ännu eftersom jag inte haft rapid cycling förut, utan skoven kommit mer balanserat och i längre perioder tidigare.

 

Jag tror att enda lösningen är KBT, men som Rebecca berättar i filmen här ovan, så har hon själv inte fått det ÄN, fastän hon varit sjuk längre tid än mej. Läkarna gör inget annat än slänger mediciner på symptomen. De underliggande problemen är så pass dyra och tidskrävande att ta itu med, så dem struntar man i.

 

Har haft en ganska bra dag, läkarsamtal, möte, några kilometer på löpbandet på gymmet, hundparken.. :) Eftermiddagen och kvällen var inte lika lätt men det är den aldrig. Finns inget att göra då. Jag längtar till helgen.

 

En jäkla slyna har snokat reda på en massa ocensurerat om mig och skvallrat till mina anhöriga. Förjävligt, falskt och elakt. En stor del av mitt liv och hemligheter har blottats (sprit, droger, sex och matproblematik). Jag hade en grej på nätet där jag kunde kommunicera med mina sthlms-tjejer och vi alla kunde lufta våra inre tankar. Avslöjad. Allt är raderat så ingen idé att snoka, fråga istället! Hur tänker folk, det är ju inte klokt, hon kunde väl kommit till mig om hon nu var så "orolig".

Att utbyta tankar med andra i samma sits som mig gjorde att jag orkade hålla mig ovan ytan. Men nu släpper jag taget, jag ska vara tommare, kallare och inte anförtro någon.

 

Jag tycker att det är superbra att jag endast går minus 200 euro varje månad. Av de pengarna går 170e till hyran. Alkoholen är alltså under 30 euro varje månad. På de pengarna går det bra att gå ut typ 3 ggr i månaden. Något roligt måste man ju unna sig också eller hur?

Jag är ingen sån som går ut och dricker massa dyra drinkar på krogen. Det finns ju de som tar med bankkort till krogen också, och det går över 50 euro på en kväll för vissa. Det låter ju bara sjukt, jag förstår inte hur det kan gå så mycket pengar.

 

Under sommarlovet har det såklart gått lite mer pengar för mig då jag varit ute och festat ofta. Men det är inte något jag direkt tänkt på, jag har bara använt av kontanter dessutom så det är inget som syns på mina konton att det skulle gått minus. Vissa utgångar har varit gratis, vissa har blivit uppemot 30 euro. Beror ju till stor del på vad inträde och sånt kostar.

 

Jag har en hel del alkohol hemma i skåpen, så brukar dricka mycket av det de gånger som jag vill bli full. Ibland går jag ut mer nykter och då dricker jag bara vatten på krogen. När jag har druckit mig full på förfesten lyckas jag på något vis bli bjuden ännu mer alkohol på krogen, (och blir för full) så då går det heller inte åt några pengar annat än till inträde.

 

Med den här takten kan jag plugga och festa utan studiemedel i flera år liksom! :D Fast det ska jag självklart inte göra, jag vill ju inte slösa upp hela sparkapitalet. Kan bara föreställa mig vilken ångest det skulle innebära om man inte hade pengar på kontot. Vad skulle man då ta av vid nödfall, tex om Jack behöver sin 4000euros operation nån gång i framtiden?? Otänkbart att slösa utan att ha en plan.

Hatar hösten och vintern, går i dvala nu för några månader framåt, orkar inte festa, orkar inte leva, nothing!

Jag står och trampar på samma ställe, jag kommer ingenvart i livet, eller med träningen heller för den delen.

 

 

 

Här kommer några bilder av mig och min familj i fredags, när vi var på min farfars begravning.

 

 

Har varit nykter en vecka, senast jag drack var förra pullo-söndagen. Ikväll ska jag dit igen. Jag hade planerat att dricka tre dagar, alltså både i fredags och lördags. Det blev inte så. Åh, jag blir så osocial när jag inte dricker på ett tag. Jag glömmer tjusningen med alkohol, tappar lusten att gå ut. Glömmer att det är roligt, ser bara tråkigheterna i det.

 

Jag vet att det blir bra bara jag får i mig den första drinken. Då blir jag sådär pratsam och livet känns värt att leva igen. Det är samma sak med gymmet. Jag vet att det är bra för mig, men att ta mig dit är det svåra. Jag måste lära mig att göra det som är bäst för mig. Pusha mig till att gå ut och festa även fast jag inte har lust, det är ju bra för mig. Gymmet och festerna håller mig ovanför vattenytan även när det är meterhöga vågor runtom mig och jag håller på att drunkna i stormen.

Min farfar har dött och lämnat min farmor ensam. Han blev 89 år gammal. Igår var vi till ålderdomshemmet och såg honom ligga i kistan. Sen följde vi efter när likbilen körde iväg honom.

 

Att se allt gjorde att det kändes så verkligt. Jag kan inte låta bli att föreställa mig att om några år är det jag som ligger där i kistan. Om några år är det min begravning som min familj ska planera. Det känns ändå som om det är "värre" när unga personer dör. För när någon är så gammal som min farfar var, så är man ju ändå förberedd på att det kommer hända. Ingen är förberedd när unga människor dör av tex självmord, överdos, mord eller olycka.

 

Jag tar långa varma duschar. Badrummet blir dimmigt av värmen. Inuti mig finns kylan kvar. Den försvinner inte hur mycket jag än duschar.

 

Jag orkar inte. Varför kan inte livet va lika bra som det var år 2008. Jag blir så himla avundsjuk på mig själv när jag läser texten i det tidigare inlägget. Nu är allt åt helvete och jag kan bara svälja piller och försöka ta mig igenom dagen.

 

Det är så stressigt för mig att komma hem efter en resa. Nu tänker jag på skolan. Visserligen har jag läst lite i filosofiboken på kvällarna i sverige, men inte tillräckligt. Inget jag gör är tillräckligt.

 

Idag är det onsdag och vanligtvis brukar jag ha pluggat klart veckans uppgifter för minst ett ämne på onsdagar. Jag går tre ämnen denhär perioden, Biologi, filosofi och matte. Eftersom jag kom hem sent på måndagsnatten har jag inte pluggat nånting då, och på tisdagen hade jag bara ångest och mådde psykiskt dåligt. Alltså ligger jag efter och jag har panik!

 

Ikväll ska jag på biologilektion, det blir nog kul, få igång livet och rutinerna lite. Jag hoppas jag hinner plugga klart veckans tre ämnen innan söndagen, annars blir det fan kaos i mitt huvud. Jag vill att allt ska va perfekt, jag vill vara duktig och få bra betyg. Men det är svårt då jag har så mycket att fokusera på. Jag måste oxå komma igång med gymmet. Jag vill ju hinna bli smal innan sommaren liksom, och nu är det fan bara ett par månader innan sommaren är här!

 

Sen hundarna ska vi inte tala om, hinner inte med allt. Gym, hundar, matkaos, betygshets i skolan, vardagen...